pembekelebek

Chanel är för mig den mest underbara hund som finns men hon har en del brister. Jag har försökt träna henne och lära henne "livet" efter bästa förmåga men trotts detta har det brustit i kommunikationen mellan oss (antagligen mest från min sida) och hon har en del "problem". Ni som har träffat henne vet att hon skäller oerhört mycket stundvis och att hon har lite svårt med nya människor samt de flesta hundar som är större än henne. Jag har försökt komma till rätta med det här men har inte nått någon större framgång.

Eftersom det är en lite speciell ras så har jag nu tagit kontakt med en uppfödare i närheten som förhoppningsvis kan hjälpa mig. Vi ska träffas framöver och jag hoppas kunna få lite tips från henne på hur vi kan träna. Hon har en fin uppfödning med stabila hundar som lyckas bra på utställningar, vilket innebär att dom inte är skygga för nya människor. Jag hoppas även kunna få lite tips inför att träna Chanel på att bli friare i utställningsringen eftersom detta har varit vårat problem där. Jag hoppas hon får träffa några stabila rasfränder som kan hjälpa henne på vägen att bli mer självsäker.

Jag har sett vid olika tillfällen att det finns en igelkott som bor i området. Den brukar gå omkring utanför ingången till våra lägenheter. I fredags när Chanel och jag var ute på kvällspromenaden så gick den över vägen en liten bit framför oss. Då tänkte jag att Chanel skulle bli tokig och skälla som besatt och vilja jaga den lilla stackaren. Men istället stannade hon till och tittade på den och sen fortsatte hon med sitt. Jag tog då med Chanel lite närmre igelkotten för att se hur hon reagerade. Hon var lite nyfiken så hon sträckte fram nosen lite och nosade men sen verkade hon tycka att jaha och vad är det roliga med det här? Inte ens när den vände sig och tittade på henne brydde hon sig utan hon ville bara fortsätta lukta i gräset. 

Ibland blir jag förvånad. Hon kan skälla som besatt på katter och andra hundar men mindre djur som igelkottar och marsvin verkar hon gilla. Jag önskar bara att jag hade haft med en kamera för då hade jag kunnat få en fin bild på när dom står mittemot varann och tittar nyfiket.

Mamma påpekade, jag glömde en detalj...... BILEN. Det är inte bara Chanel och jag som är stadsanpassade utan även bilen.

Det är en 2 dörrars sänkt bil av sportmodel med kromfäljar. Den är skitsnygg och bra att köra på asfalt men kanske inte på grusväg. Det innebär att jag kryper fram i max 20 km/h på grusvägen så jag brukar vänta tills alla andra åkt efter kursen innan jag åker för att undvika köbildning. Dom flesta på klubben har åtminstonne kombi men gärna en rejält stor bil med minst en hundbur i kofferten. Själv svänger jag in med Chanel sittande på passagerarsätet. Dom flesta undrar nog om jag kört vilse när jag kommer.

Dessutom fick jag möte på grusvägen igår när jag åkte dit. Det fanns ingen mötesplats just där utan bara lite gräs på sidan innan det är dike. Den andra bilen kröp ut på kanten och tyckte väl att jag skulle köra förbi men Nej Nej, här riskeras inget med bilen, man vet aldrig vad för stenar det kan finnas på kanten, så jag slängde i backen och backade lite vackert ca 50 meter till en mötesplats. Men den bestod av gräs och ojämn mark så jag vinkade in den andra bilen där och körde sedan förbi. Folk måste tro att jag är galen! 

Jag har kännt att jag och Chanel kanske inte har passat in 100% på brukshundsklubben, detta av flera anledningar.

1. Chanel är en nakenhund, dom flesta där har bruksraser som schäfer eller rottweiler.
2. Chanel har kläder vilket kan tyckas töntigt inom bruksgrenar.
3. Matte gillar rosa = Jag har cerisrosa jacka/fleece tröja och Chanel rosa tröja/overall (På klubben är det färggrannaste som används typ mossgrön)
4. Chanel skäller ibland värre och högre än den största schäfern på klubben.
5. Det känns som om en del kollar konstigt på oss när vi kommer trippande i matchande chockrosa.

Pratade om detta med en bekant idag. Han berättade att han hade pratat med en person på klubben och frågat om det fanns en nakenhund där nu. Och då svarade denne nått i stil med:
"Ja, det gör det. Och dom är rosa, jättekul med lite färgklickar och dessutom är dom jätteduktiga på agility."

Haha jag tycker det känns roligt och skönt att veta att folk tittar kanske på oss för dom tycker vi är en härlig syn där vi kommer i matchande färger. I stan har jag inget problem med dessa färger men på klubben är allt så enfärgat (i en skala från svart till mörkgrön) så där känns det som jag sticker ut lite väl mycket ibland. 

Men jag tänker fortsätta med detta och bjuder på om andra roas av det. Nu vet jag ju dessutom att det kan uppskattas.

Tavlan som jag hade beställt av Erik Hedin kom i måndags och jag är verkligen supernöjd det syns verkligen att det är min lilla kines och alla kristaller glittrar så underbart. Jag har hängt den på en bra plats i vardagsrummet där jag ser den bra och så har jag tända ljus på en hylla under den för då glittrar kristallerna lite extra. Jag kunde inte vara mer nöjd. Den är precis så feminin och stilfull som min lilla Chanel är i verkligheten.

Chanel med den vackra tavlan

Jag har precis köpt den här boken om kinesiska nakenhundar och jag måste säga att den är ganska bra. Det första som står är "Är det en katt? Är det en råtta? Eller är det en apa? Nej det är en Chinese crested!" Jag tycker det ganska roligt eftersom Tuna kallar Chanel för alla dom sakerna.

Det känns som om boken beskriver en ras som är precis Chanels karaktär. I boken står det att Kinesisk nakenhund är en väldigt envis, energisk och ljudlig ras. Precis som min lilla Chanel. (Speciellt vad gäller ljudlig)

Och vad gäller Chanels små otyg i trädgården, hoppa över staket och skälla på allt, så är hon nu förpassad till koppel så hon håller sig på den plattsatta delen. Jag har insett att vissa människor har noll förståelse för skälliga hundar och försök till att träna bort det. Vi har en man i området som har två stora hundar och han skiter totalt i integritet tydligen. När Chanel skäller på hans hundar när han går förbi brukar han stanna och låta sina hundar stå och glo på Chanel när jag försöker få kontakt med henne. Och som ni kanske förstår blir det ganska svårt att distrahera henne då. Härromdagen tog han dock det hela lite längre. Chanel började skälla när han kom med en av sina hundar, och hon var lös i trädgården då. Som vanligt stannar han och tittar på oss. Men när Chanel står vid grinden och skäller så låter han sin hund gå fram och stoppa in nosen genom staketet. Chanel blir så klart väldigt irriterad på detta och gör ett utfall mot hundens nos. Jag blev så förvånad av vad han lät sin hund göra så jag kom inte för mig att säga något men egentligen ville jag säga "Vad gör du idiot!? Ta bort din hund därifrån!". Självklart tog han bort sin hund när Chanel gjorde utfall men hur tänker man när man låter hunden gå fram till en skällande hund som vaktar sin trädgård. Och hur ska jag kunna lära Chanel att inte skälla på hundar som går förbi när hon vet att det händer att dom stoppar in nosen. Om han gör så ingen ska han minsann få veta hur korkat det är.

Matte har beställt ett porträtt av Chanel från den duktiga konstnären och hundporträttören Erik Hedin. Det känns roligt att ha en underbart vacker bild av min lilla prinsessa att hänga på väggen. Här en tjuvkik på tavlan som inte är helt klar men en god bit på vägen. Det roliga med dom här tavlorna är att man får en handgjord och personlig ram som matchar till hunden. Chanel och jag är ju mycket för rosa och bling så det blev så klart det temat på tavlan. Det färdiga resultatet kommer framöver.

I sommar ska matte och husse på semester och nu har det blivit bestämt att Chanel ska bo hos mormor och morfar när vi är borta. Där vet jag att hon kommer få det toppenbra och när hon förstår att det är där hon ska vara så kommer hon bli en lycklig liten vovve som antagligen blir ganska bortskämd. Och matte är också lycklig för nu kan jag slappna av och tänka på semestern istället. Och på tal om den så ska Hanna och Fredrik komma till oss i Turkiet en vecka och hälsa på. Det kommer bli jättekul.